Jag minns...

Så till ett lite tråkigare minne bland alla mer eller mindre småroliga anekdoter.
Ett liv består trots allt av såväl lyckliga stunder som av mindre roliga händelser och jag är övertygad om att vi formas till dom vi är genom samspelet av alla våra upplevelser.

Vi återvänder till en dag i maj, jag har för mig att det var en fredag och det är min födelsedag. Jag tror att jag fyllde tolv år. Hemma börjar dagen med frukost som vanligt innan jag och min syster åker med bussen till byskolan vi går i och som ligger en bra bit hemifrån.

Hemma väntar födelsedagskalaset med familj och släkt på oss när vi kommer hem och dagen går otroligt långsamt. Men den tar i alla fall slut och tillsammans med min syster och övriga klasskamrater står vi så och väntar på bussen hem.

Då svänger plötsligt en bil in på parkeringen och vår styvfar kliver ur och förklarar att vi ska åka med honom hem istället och att vi ska åka förbi bageriet som inte ligger långt från skolan.
Vi säger hejdå till våra klasskompisar och hoppar in och lite häftigt känns det ändå att bli hämtad vid skolan på sin födelsedag.

Men när vi kommit fram till bageriet så dyker plötsligt vår morbror upp där i sin bil och som jag förstod det så fick nu vår styvfar uppgift att passa på att åka och hämta något mer efter bull och tårthämtning.
Vi stuvas hursomhelst nu in i baksätet på vår morbrors röda SAAB V4 i stället och det trots att jag minns att både jag och min syster hellre ville följa med vår styvfar.

Antagligen kände både jag och min syster att vår morbror inte var riktigt tillförlitlig vid detta tillfälle. Det var nämligen så att vår morbror tyvärr var alkoholist och led svårt av detta i perioder där han söp tre till fyra veckor för att sedan vara helt nykter under väldigt långa perioder och månader. Tyvärr så medicinerade han också värktabletter vilket dom flesta vet inte är någon bra kombination med alkohol.

Problemet med vår morbrors mörka perioder var att dom kom snabbt och oftast utan förvarning så det var alltid svårt att förutse när han var på väg in i en. Det ruggiga var att han på morgonen kunde vara nykter och glad för att på kvällen plötsligt vara knökfull och odräglig och det utan att någon hade sett honom dricka.

Jag minns inte att han vid det här tillfället luktade alkohol eller så för då hade naturligtvis varken vår styvfar eller mamma släppt iväg honom med bil och aldrig med oss i. Men ändå var det något som gav mig en olustkänsla när vi satte oss i baksätet på saaben.

Nu åkte vi åter tillbaka mot skolan bara minuter efter att blivit upphämtade där och det i hög fart. På den kurviga byvägen krängde saaben i kurvorna och jag minns att jag och min syster sa åt honom att sakta ner men utan resultat. Jag minns svagt hur han skrattar och säger att det är inget farligt och jag hör hur de smala däcken skriker i kurvorna på oljegruset.

När vi passerar skolan står bussarna där och våra klasskamrater håller på att kliva ombord. Strax efter skolan går vägen i en kraftig s-formad kurva och jag minns att jag hann tänka att det här går inte!!

Däcken skriker i ingången till första kurvan och bilen kränger betänkligt. Genom framrutan ser jag hur vi glider ut åt höger av vägbanan. Framför bilen finns plötsligt bara ett taggtrådsstängsel och en hage fylld med flera större stenar. Sedan träffar bilen dikeskanten, studsar upp kraftigt och landar efter flertalet hårda dunsar ute i kohagen och allt blir tyst.

Allt är märkligt stilla och vår morbror får ut mig och min syster ur bilen. Vi är chockade och står tysta bredvid bilen som delvis står på en sten med ena bakhjulet i luften.
Fortfarande har det gått mindre än tio minuter sedan vi blev hämtade vid skolan och plötsligt passerar skolbussen på vägen. Alla våra skolkamrater ombord sitter med näsan tryckt till fönstren och pekar, säket förvånade över att jag och min syster står där i kohagen och med en annan människa än vår styvfar. Allt känns bara helt fruktansvärt och både jag och min syster gråter.

När bussen har passerat stannar en bil och en man frågar vad som hänt. Jag minns inte exakt vad vår morbror sa men jag vet att han skyllde på att han hade fått punktering och att det var orsaken till att det gick som det gick.
Mannen skjutsar oss i alla fall till ett hus i närheten där vi sedan ringer hem så att vi kan bli hämtade.
Jag minns inte om vår morbror följde med oss hem eller om han stannade kvar för att ta hand om bilen men jag misstänker att han stannade kvar på platsen.

Jag minns att mamma var fly förbannad på vår morbror och det med all rätta förstås för det han gjorde var så in i helvete oansvarigt. Jag vill minnas att han sedan höll sig borta ett bra tag och antagligen skämdes över det han hade gjort och antagligen med flaskan som tröst.

Det blev en mycket annorlunda födelsedag och klasskamraternas förhör i skolan efteråt var heller inte trevligt.

Jag älskade min morbror för han var annorlunda och rolig när han var nykter men jag fick många gånger också se hur alkohol kan förändra en normal man till en hemsk person och det har nog bidragit till att jag som vuxen har en ganska restriktiv hållning till alkohol. Jag nyttjar det vid festliga tillfällen men mycket måttligt.

Kanske kan det tyckas fel av mig att skriva om detta minne och min morbror som numer är död och därför inte kan försvara sig men jag skriver mina minnen utifrån hur jag minns och uppfattade de situationer jag varit med om.

Och jag har insett att många av de erfarenheter och händelser jag varit med om har format mig till den jag är idag på gott och ont. Men mycket skulle jag ändå gärna sluppit uppleva.

(Weird Al Yankovic - Happy Birthday)