Jag minns...

Det var klassresa i sjätte klass och det var i slutet av maj månad och vi hade med tåg och rälsbuss från Uppsala tagit oss ända ner till Kungshamn där vi inkvarterats i ett annex.

Jag och mina klasskamrater delade rum två och två. Förutom de dagliga promenaderna till hotellet för frukost och kvällsmat så innehöll dagsprogrammet utflykter där vi bla. besökte ABBA:s fiskfabrik. Storögda vi fick se hur kalles kaviar tillverkades och vi åkte till ett båtvarv som tillverkade stora segelbåtar i glasfiber.

Vädret var under större delen helt fantastiskt med sol och lagomt varmt och jag minns hur jag hittade en butik där jag köpte små söta porslinsdjur i present till min mormor.

På kvällarna spelades det popmusik på rummen allt medan vi barn gjorde som barn gör mest i den åldern när de är hemifrån och på klassresa. Vi sprang mellan rummen och retades eller satt och snackade högljutt allt medan en och annan av oss i smyg spanade in någon hemlig förälskelse...

En dag tog vi en turbåt över till Smögen och gick på fiskeauktion där alla möjliga sorters fiskar i olika lådor med is fanns att beskåda. Erik som jag delade rum med köpte en plastburk med inlagd sill som vi vid hemkosten på kvällen satt på vårt rum och smaskade i oss och jag minns att jag tyckte det var den godaste sill jag någonsin ätit. Till detta drack vi cider som vi köpt i matvaruaffären i närheten.

Den där cidern var ju en historia för sig också. Det var inte bara Erik och jag som handlade cider utan även de flesta andra i klassen och det tog några dagar innan en av de vuxna insåg att alkoholhalten i den cider vi köpt kanske var lite i högsta laget för oss trettonåringar. Inte hade vi barn någon aning om alkoholprocent utan vi köpte den som var godast och kassörskan hade ju inte sagt något.
Nu var det ju ingen som raglade omkring eller sånt utan det var väl principen och det kan jag ju hålla med om nu som vuxen.

På stan hittade vi en telefonautomat som gick att länsa på pengar eftersom den var trasig och gav en massa växel tillbaka oavsett om man ringde eller inte. Det satte dock vår lärarinna stopp för. Röd i ansiktet förmanade hon oss och förklarade mycket strängt att det var stöld, vi tyckte hon hade fel men pengarna omhändertogs ändå av henne om jag minns rätt.

Vi tog en tur över dagen ut till frökens sommarstuga några mil från Kungshamn där det fanns en helt fantastisk sandstrand och en bit ut i havet minns jag att ett stort tankfartyg passerade i den gassande solen, det var första gången jag sett något sådant och jag minns min farscination inför synen.

Vårt annex låg nere i hamnen med bryggor och båthus och ett flertal gamla fiskebåtar av den typ "Kutter" man bara hade sett på bild innan och varje morgon innan gryningen hördes deras motorer tuffa igång på lågvarv och långsamt försvinna ut i den lätta morgondimman innan man somnade om igen.

En morgon vaknade jag tidigt och klev upp. Det var alldeles tyst förutom Eriks lugna andetag i sängen mittemot min. Solen hade börjat gå upp och jag klädde på mig och smög tyst ut. Utanför hotellannexet stod min klasskompis Torben och han han hade också vaknat och inte kunnat somna om. Vi gick ner till sjöbodarna och bryggorna där fiskebåtarnas nu tomma platser fanns och efter en stunds nyfiket kontrollerande av sjöbodarna satte vi oss på bryggan.

På den klara himmeln flög enstaka måsar och solen värmde i den lätta morgonkylan. Vi sa nog inte så mycket till varandra Torben och jag där vi satt. Jag tror att han liksom jag bara njöt av alla intrycken men plötsligt ser vi hur ett par av fiskebåtarna vi hört tidigare på morgonen långsamt är på väg in igen och efter en stund är dom så nära att dom ska lägga till vid bryggan där vi sitter. Vi reser oss och följer nyfiket och intresserade hur skepparen slår till backen när han är nästan framme och på så vis bromsar upp den till synes klumpiga och stora fiskebåten av trä innan den mjukt knarrande stannar mot bryggan.

Skepparen förtöjer och tittar intresserat upp på oss på bryggan innan han på bred dialekt frågar vilka vi är och vad vi gör uppe så tidigt. Torben och jag presenterar oss förklarar varför vi är där. Torben frågar skepparen en massa olika saker medan jag själv mest tittar förundrat på medan skepparen börjar lasta upp lådor med kokta räkor på bryggan, vilka han antagligen senare under dagen ska sälja.

Efter en stund är han klar och ska ge sig iväg men han stannar plötsligt upp och frågar oss på sin breda dialekt. - Grabbar! gillar ni räkor? -Javist svarar Torben självsäkert varvid skepparen tar fram en plastkasse full med räkor och ger oss med orden -De ä skadade å går inte å sälja, men dä ä inge fel på dom annars.

Så där sitter sen Torben och jag i solgasset på bryggan och hör vågklucket och måsarna allt medan vi skalar och äter nykokta räkor och Torben säger till mig -Det här är livet, och jag kan bara hålla med.

Efter några dagar i Kungshamn var det dags för hemfärd och föräldrar, lärare och skolklassen tog sig därmed till Göteborg för att under sista dagen åka dom berömda  "Paddan" båtarna som kör turister på rundtur och efter lunch tog vi spårvagnen till Lisebergs nöjespark där vi åkte allt som gick att åka innan vi släpades till tågstationen för nattåg hem till Uppsala igen.

Ett par veckor efter hemkomsten var det skolavslutning för sjätteklassen från den lilla byskolan.
Till hösten efter sommarlovet var det dags för högstadiet och den gamla klassen delades i två nya.

Jag minns den här klassresan väldigt tydligt efter alla år som gått men bästa minnet från den var nog ändå den där morgonen på bryggan tillsammans med Torben och en kasse räkor. Det är märkligt att jag minns det så tydligt hur förbannat vackert det var att bara existera där i den stunden och upplevelsen och kanske var det därför jag sparat på det minnet inombords.


(I våra goda minnen kan det kallaste hjärta finna värme, den trasigaste själ finna tröst och våran tro på en mening stärkas. Vårda därför dina minnen och slut dom inte inom dig utan dela i stället med dig av dom närhelst tillfälle ges.)


(Gary Moore - The Loner)