Att inte kunna se skogen för alla träd
Jobbade idag fast jag alls inte är kry i kroppen men fördelen är att jag nu i alla fall hann lyssna klart på Jonas Gardells bok "Torka aldrig tårar utan handskar : 1, Kärleken" - Jag har inte sett något av avsnitten på TV trots att alla säger att den är bra... Hursomhelst finns i boken karaktären Paul som lever upp till stereotypen för homosexuella. Utagerande och flamsig och med ett munläder som
få och då kom jag att tänka på en anekdot från min ungdom.
- Min mormor var religös medan min morfar alls inte tog det där på så stort allvar. Genom en annons om lamm kom mormor en dag i kontakt med Christer & Ove. Två karlar som bodde tillsammans och drev en bondgård några mil från oss. Mormor blev otroligt förtjust i Christer som var sååå trevlig och charmerande. Hemma på deras gård var det uppenbart att Ove som var lite mager och den praktiskt händige skötte gården och djuren medan Christer tog hand om hushållssysslorna.
Förutom att Ove var lite försynt och tystlåten fanns där inget som avslöjade något annat än en hårt arbetande karl. Annorlunda var det med Christer som trots sina närmare två meter och rätt muskulösa kropp förde sig med alla de värsta stereotypa feminina rörelserna för en bög och med en märkligt ljus röst som stämde illa till hans kroppshydda. Ändå var det lätt att tycka om de två männen och speciellt Christer som gärna trugade på oss hembakade kakor med ett fnitter över berömmet som han fick för dom.
Alla hade vi direkt fattat att dom var homosexuella och ett par, alla utom mormor. Morfar skrockade roat åt det och hade säkert både en och annan tanke om det hela men tycktes ändå låta saken va som det var för hans del. Vi barn var nog mest förundrade och såg nog på det hela som lite spännande även om vi faktiskt på barns vis skämtade om den snälle Christers roliga manér med händer och komiska uttryck. Nåväl, efter att vi hade känt Christer & Ove i ett par år hade nu min mormor vid flera tillfällen beklagat det faktum att Christer inte hade lyckats hitta någon kvinna att gifta sig med.
"Han som är så trevlig och kunnig i hemmet..." - Min mor kunde nu inte längre hålla sig utan tog bladet från munnen "Men snälla mamma, Christer är ju homosexuell!" Mormor såg mycket förvånat på henne innan hon rätt irriterad ifrågasatte det hela. När alla vi andra inklusive min morfar vidhåller påståendet, ser mormor lite skärrad ut innan hon säger "Tror ni att Ove vet om det?!"
Morfar lutar sig tillbaka på köksstolen, glatt skrockande medan min mor nu talar om att även Ove är homosexuell och att dom alltså är ett par och därför bor tillsammans. Det var en total chock för min religösa mormor att ta in detta och trots att hon även senare följde med och hälsade på Christer & Ove så var hon nu inte lika entusiastisk och jag kunde se hur hon varje gång nu liksom granskade Christer lite misstänksamt medan morfar fortfarande gärna pratade kossor och annat rörande gården, tämligen obesvärat med dom båda även om han helst gjorde det med Ove som inte var så flamsig som morfar sa.
Till sist vill jag bara påpeka att denna anekdot alls inte är menad att förlöjliga vare sig min sedan länge bortgångna mormor eller de som är homosexuella, och oavsett deras personlighet. Det här är ett varmt minne jag bär med mig och som dök upp tack vare boken, vilken jag kan rekommendera även om jag likt min morfar omöjligt kan förstå alla de problem som homosexuella kan uppleva i sina liv.
För egen del har jag nog alltid varit rätt fördomsfri och hellre sett till människan som sådan än till vilken religös, sexuell eller annan möjlig tillhörighet som personen bekänner sig till. Är man schysst mot mig är jag det tillbaka. Enkelt... =)
- Min mormor var religös medan min morfar alls inte tog det där på så stort allvar. Genom en annons om lamm kom mormor en dag i kontakt med Christer & Ove. Två karlar som bodde tillsammans och drev en bondgård några mil från oss. Mormor blev otroligt förtjust i Christer som var sååå trevlig och charmerande. Hemma på deras gård var det uppenbart att Ove som var lite mager och den praktiskt händige skötte gården och djuren medan Christer tog hand om hushållssysslorna.
Förutom att Ove var lite försynt och tystlåten fanns där inget som avslöjade något annat än en hårt arbetande karl. Annorlunda var det med Christer som trots sina närmare två meter och rätt muskulösa kropp förde sig med alla de värsta stereotypa feminina rörelserna för en bög och med en märkligt ljus röst som stämde illa till hans kroppshydda. Ändå var det lätt att tycka om de två männen och speciellt Christer som gärna trugade på oss hembakade kakor med ett fnitter över berömmet som han fick för dom.
Alla hade vi direkt fattat att dom var homosexuella och ett par, alla utom mormor. Morfar skrockade roat åt det och hade säkert både en och annan tanke om det hela men tycktes ändå låta saken va som det var för hans del. Vi barn var nog mest förundrade och såg nog på det hela som lite spännande även om vi faktiskt på barns vis skämtade om den snälle Christers roliga manér med händer och komiska uttryck. Nåväl, efter att vi hade känt Christer & Ove i ett par år hade nu min mormor vid flera tillfällen beklagat det faktum att Christer inte hade lyckats hitta någon kvinna att gifta sig med.
"Han som är så trevlig och kunnig i hemmet..." - Min mor kunde nu inte längre hålla sig utan tog bladet från munnen "Men snälla mamma, Christer är ju homosexuell!" Mormor såg mycket förvånat på henne innan hon rätt irriterad ifrågasatte det hela. När alla vi andra inklusive min morfar vidhåller påståendet, ser mormor lite skärrad ut innan hon säger "Tror ni att Ove vet om det?!"
Morfar lutar sig tillbaka på köksstolen, glatt skrockande medan min mor nu talar om att även Ove är homosexuell och att dom alltså är ett par och därför bor tillsammans. Det var en total chock för min religösa mormor att ta in detta och trots att hon även senare följde med och hälsade på Christer & Ove så var hon nu inte lika entusiastisk och jag kunde se hur hon varje gång nu liksom granskade Christer lite misstänksamt medan morfar fortfarande gärna pratade kossor och annat rörande gården, tämligen obesvärat med dom båda även om han helst gjorde det med Ove som inte var så flamsig som morfar sa.
Till sist vill jag bara påpeka att denna anekdot alls inte är menad att förlöjliga vare sig min sedan länge bortgångna mormor eller de som är homosexuella, och oavsett deras personlighet. Det här är ett varmt minne jag bär med mig och som dök upp tack vare boken, vilken jag kan rekommendera även om jag likt min morfar omöjligt kan förstå alla de problem som homosexuella kan uppleva i sina liv.
För egen del har jag nog alltid varit rätt fördomsfri och hellre sett till människan som sådan än till vilken religös, sexuell eller annan möjlig tillhörighet som personen bekänner sig till. Är man schysst mot mig är jag det tillbaka. Enkelt... =)
