Jag minns...

När jag gick i lekis på 70-talet var det mest fröknar som arbetade som förskolelärare. Visst fanns det någon manlig lärare också men dom kom och försvann och det var som sagt var fröknarna man kommer ihåg.

Men i min förskoleklass hade vi något så ovanligt som en manlig lärare från pakistan. Hans namn var Moutchitouba, eller åtminstone var det så jag minns hans namn.
Han var en ganska liten man och jag minns att han alltid luktade kryddor och någon sorts konstig tobaksdoft.

Han kunde inte svenska speciellt bra men var alltid den som vi barn tvingade läsa sagor för oss. Och han läste sagorna på sitt sätt och berättade om sitt hemland, allt på en konstig svenska och han var allas vår favorit.

Jag minns inte att de andra fröknarna umgicks speciellt mycket med honom utan han satt ofta i en soffa eller på en stol och bara fanns där. Jag minns att vi såg en film om teodling en gång och att fröken talade om att Moutchitoubas familj odlade te. Jag minns att jag efter det satt och funderade på om det var Moutchituba som kanske hade odlat det te vi drack hemma.

Som vuxen har jag förstått att Moutchitouba antagligen befann sig på mitt lekis under några månader i någon form av kombinerad integrering/sysselsättningsprojekt för plötsligt en dag var han inte kvar.

Jag funderar ibland över hur det kommer sig att vissa människor sätter såna avtryck i andras människors liv trots att det inte är medvetet. Varför minns jag annars fortfarande Moutchitouba efter så många år?

Undrar hur det gick för Moutchitouba sen...