Ett skoldisco i femte klass
Femte klass och fredagkväll i byskolans gymnastikall. Det är tidig höst och mörkt utanför och innanför dörren i trappen sitter jag och ett par skolkamrater i den improviserade kassan och tar inträde.
Hur mycket det kostade att komma in minns jag inte men alla betalande fick i alla fall en stämpel på handen vilket var väldigt viktigt enligt tjejerna i klassen.
Inne i den lilla gymnastiksalen dundrade musiken från den ditsläpade hemmastereon och några färgade glödlampor spred sitt sken ut över golvet. Det är rätt mörkt i lokalen och man ser skuggorna av dom som dansar intill varandra till musikens rytm.
Det säljs hemmagjord kola, chokladbollar, popcorn och naturligtvis läsk i ett hörn i lokalen och på trappen utanför samlas killarna då och då för att snacka om än det ena, än det andra och om tjejerna förstås.
Jag står också där och skrattar men gör väl inte så mycket väsen av mig. Blyg som jag var försökte jag bara hålla mig undan tjejerna som bara ville dansa hela tiden och då gärna tryckare.
Jag stod där i mörkret och spanade på alla de vackra tjejerna som var sminkade och som doftade gott av parfym och jag rodnade var gång någon tittade på mig.
Jag stod där och nynnade på "Its a hearteache med Bonnie Tyler" som just då spelades, när plötsligt "Fillan" från sjätte klass kommer och drar ut mig på golvet och trots att jag stretar emot har hon snabbt fått mig att ta grepp om hennes höfter och vi gungar runt där i det skumma mörkret bland ribbstolar och basketkorgar.
Jag slappnar av och mina stapplande, trevande steg får flyt och det känns som vi plötsligt svävar fram i små rörelser fram bak och åt sidan och jag vill aldrig att musiken ska ta slut. Där och då blir jag förälskad. Inte i "Fillan" eller i dansen utan i kombinationen av att allt i livet just då stämde.
Efter dansen fick jag en kram och en kyss på kinden och med en otrolig lyckokänsla gled jag genom lokalen ut i friska luften och om jag varit ensam hade jag där och då skrikit rätt ut i kvällen av lycka.
Inne igen och med en läsk i sig blir jag plötsligt åter uppbjuden/insläpad till en tryckare, nu av Marie i sjätte klass och jag njuter trots att hon hela tiden där i mörkret försöker kyssa mig. -Nu som vuxen tycker jag att det bara är trevligt att bli kysst men just där och då var jag så förbaskat blyg. Situationen var dock inte oangenäm och jag trivdes där vi gled runt till musiken och jag tackade för dansen när den var över.
Det blev inte någon mer dans den där kvällen men vad gjorde det. Jag gled omkring fånigt lycklig och gungade för mig själv i takt med musiken och när det var slut och jag och min syster blev hämtade måste vår pappa märkt att hans son verkade väldigt tyst men förnöjsam allt medans min ett år yngre syster babblade på om allt som hänt.
(Bonnie Taylor - It's A Heartache)
Hur mycket det kostade att komma in minns jag inte men alla betalande fick i alla fall en stämpel på handen vilket var väldigt viktigt enligt tjejerna i klassen.
Inne i den lilla gymnastiksalen dundrade musiken från den ditsläpade hemmastereon och några färgade glödlampor spred sitt sken ut över golvet. Det är rätt mörkt i lokalen och man ser skuggorna av dom som dansar intill varandra till musikens rytm.
Det säljs hemmagjord kola, chokladbollar, popcorn och naturligtvis läsk i ett hörn i lokalen och på trappen utanför samlas killarna då och då för att snacka om än det ena, än det andra och om tjejerna förstås.
Jag står också där och skrattar men gör väl inte så mycket väsen av mig. Blyg som jag var försökte jag bara hålla mig undan tjejerna som bara ville dansa hela tiden och då gärna tryckare.
Jag stod där i mörkret och spanade på alla de vackra tjejerna som var sminkade och som doftade gott av parfym och jag rodnade var gång någon tittade på mig.
Jag stod där och nynnade på "Its a hearteache med Bonnie Tyler" som just då spelades, när plötsligt "Fillan" från sjätte klass kommer och drar ut mig på golvet och trots att jag stretar emot har hon snabbt fått mig att ta grepp om hennes höfter och vi gungar runt där i det skumma mörkret bland ribbstolar och basketkorgar.
Jag slappnar av och mina stapplande, trevande steg får flyt och det känns som vi plötsligt svävar fram i små rörelser fram bak och åt sidan och jag vill aldrig att musiken ska ta slut. Där och då blir jag förälskad. Inte i "Fillan" eller i dansen utan i kombinationen av att allt i livet just då stämde.
Efter dansen fick jag en kram och en kyss på kinden och med en otrolig lyckokänsla gled jag genom lokalen ut i friska luften och om jag varit ensam hade jag där och då skrikit rätt ut i kvällen av lycka.
Inne igen och med en läsk i sig blir jag plötsligt åter uppbjuden/insläpad till en tryckare, nu av Marie i sjätte klass och jag njuter trots att hon hela tiden där i mörkret försöker kyssa mig. -Nu som vuxen tycker jag att det bara är trevligt att bli kysst men just där och då var jag så förbaskat blyg. Situationen var dock inte oangenäm och jag trivdes där vi gled runt till musiken och jag tackade för dansen när den var över.
Det blev inte någon mer dans den där kvällen men vad gjorde det. Jag gled omkring fånigt lycklig och gungade för mig själv i takt med musiken och när det var slut och jag och min syster blev hämtade måste vår pappa märkt att hans son verkade väldigt tyst men förnöjsam allt medans min ett år yngre syster babblade på om allt som hänt.
(Bonnie Taylor - It's A Heartache)
Kommentarer
Trackback
