Jag minns...

Jag har alltid älskat att bada bastu och som vuxen har man väl funderat över om kanske finns lite "finnblod" i ådrorna. Att jag sedan också faktiskt gillar finsk tango har ju liksom inte minskat dom funderingarna... fast jag gillar ju nästan all musik så...

Nåväl, bastubad var det ju minnet skulle handla om.
Som sagt var så har jag alltid gillat att bada bastu och när min familj i början på åttiotalet valde att bygga hus och flytta ut ifrån stan minns jag att det var med sorg jag konstaterade att den bastu som fanns på visningshuset istället blev ett duschrum när vi byggde vårt hus och då var jag trots allt bara i sjuårsåldern. Visst var det bra mycket mer praktiskt med ett riktigt badrum än en trång liten bastu och duschkabin, det kan jag ju faktiskt tycka nu men ändå ansåg jag då många gånger att det var synd. Att bästa kompisens hus hade bastu imponerade stort på mig fast dom nästan aldrig använde den.

Varje gång jag som liten var på något badhus blev det naturligtvis bastubad efter att ha lekt färdigt i simbassängen och alltid skulle det vara hett och jag skulle såklart sitta högst upp. Idag som vuxen avslutas oftast arbetsdagen med ett bastubad där jag sitter för mig själv och filosoferar eller pratar skit med jobbarkompisarna en stund.

Men nu hoppar vi tillbaka i tiden och jag och min dåvarande styvfar är med båt på väg över till Finland, Nådendal närmare bestämt. Min styvfar har fått en kryssning samt övernattning på Nådendal hälsohotell & spa i födelsedagspresent. Jag omkring sjutton år blev utsedd till ressällskap och efter att ha åkt finlandsfärjan i ett antal timmar med endast finländska pendlare och engelsk ligafotboll på tv:n kommenterad på finska kom vi fram till Nådendal och inkvarterade oss. Det är lördag och vi går ner i spa-anläggningens källaravdelning för att slappna av efter resan. Där finns en rejäl bassäng med bubbelpoler och en bar som tyvärr inte är öppen. Efter att ha badat ett tag så vände jag lystet blicken mot bastun och här pratar vi en riktig bastu med riktig värme och faktiskt även med ris att tillgå.

Jag njöt i fulla drag och tyckte bara att det var synd att inte baren var öppen även om jag var för ung för starkare drycker... Hmm... nåja... Efter ett tag går jag ut för att svalka mig i duschen, på väg tillbaka till bastun ser jag en andra dörr i lokalen och läser "Ångbastu" Hmm... tänker jag nyfiket och styr stegen dit. Det här måste provas och jag öppnar dörren och går in i den täta ångan med doft av eukalyptus.

Bastun är helkaklad och endast svag punktbelysning finns längs väggarna vid golvet. Det här var inte dumt tänkte jag efter att ha tagit plats på en av de kaklade avsatserna. Jag sitter där och njuter i all sköns drag och lägger i den täta ångan plötsligt märke till att det tydligen finns ytterligare en dörr i bastun. När jag inser varför är det redan försent. Dörren öppnas och i ångan och motljuset från damernas omklädningsrum ser jag kroppen av en stor kvinna och jag menar verkligen stor. En lätt panikkänsla får mig att vilja fly men min manliga stolthet och jag menar inte den lilla där nere utan mitt ego får mig att sitta kvar, fastfrusen och blicktilla stirrande in i väggen någonstans bakom ångan framför mig.

Jag hoppas att hon ska sätta sig nära den dörr hon kommit in genom men istället hör jag hennes flåsande när hon vaggar fram och sätter sig direkt i min närhet och med ett anfått stön säger något kort på finska som jag uppfattar ska betyda hej eller något sånt och jag vet inte vad jag ska säga så jag bara utsöter ett tyst bifallande "Mmm" tillbaka och hon låter sig tydligen nöja sig med det. Jag vågade inte titta åt sidan på denna jättekvinna med sina djupa andetag utan stirrar stint framför mig...

Jag ville som sagt bara fly men blev kvar därinne åtskilliga minuter innan jag tyckte att det nog var okej att med min ynkliga stolthet resa mig och gå ut. Kvinnan sa inget och jag lommade iväg till duschen röd som en kräfta i skinnet av hettan och eukalyptusångan.

Detta var nu inte den enda gången jag gjort bort mig i en bastu, några år senare under värnplikten hade jag gjort det till en vana att gå till idrottshallen och bastubada medan kompisarna tränade. Att sitta och filosofera i den rejält tilltagna bastun var som balsam för själen när man var uttråkad eller hade smått hemlängtan. Jag gjorde två veckors tjänst och var sedan ledig en vecka, detta löpande under min värnpliktstid så åtskilliga var de stunder inget vettigt fanns att göra och då var bastun ett skönt sätt att slå ihjäl lite tid.

Nu hade jag inga riktigt bestämda tider jag gick och bastade utan det blev när jag fick ett infall och den var hursomhelst alltid igång från sena eftermiddagen till en bra bit in på kvällen via automatik. Så när jag en torsdag hade tråkigt gick jag dit, duschade ordentligt och gick in genom den lilla "sluss" ett rum mellan duschen och bastun och öppnar den inre dörren och... får se matbespisningens kvinnliga personal uppradade på bänkarna.

Dom blir knäpptysta och stirrar på mig och jag stirrar tillbaka på dom. "Torsdagarna är det damernas" säger plötsligt en av de yngre kvinnorna och jag stirrar ner i golvet, ber om ursäkt och ska snabbt gå ut igen när en av de äldre kvinnorna fortsätter, -men du får gärna basta med oss. Om du törs förstås, vi bits inte.
Jag vill där och då fortsätta ut ur bastun och fly till logementet med skammen men åter är det något i min stolthet som får mig att stanna. Inte är jag rädd för er säger jag självsäkert, frågar om det är säkert att det är okej, kvinnorna nickar bifall och i all min nakenhet klättrade jag så upp på bänkarna en bit ifrån dom.

Där sitter jag sedan och svettas och lyssnar på kvinnorna som är från tjugo års åldern och ett par säkert närmare sextio. Dom pratar högt och skämtar friskt och ibland är samtalsämnena så fräcka i sitt innehåll att jag rodnar, fast det syntes ju inte i värmen.

Mitt val att sätta mig längst upp var naturligtvis min manliga stolthets fel även om jag ofta gjorde så annars också men då brukade jag flytta ner efter ett tag när jag hade fått upp värmen i kroppen. Nu var det otänkbart för vad skulle kvinnorna tro om mig då!!? så jag satt kvar där jag satt och väntade på att dessa frispråkiga kvinnor skulle få nog och ge sig av ut till duscharna. För dom som nu undrar kan jag faktiskt säga att jag aldrig har skämts över min kropp eller att vara naken inför andra även om jag på det bestämdaste vill påpeka att jag inte har några nudistiska drag eller behov av att visa mig just naken.

Nu var det ju så också att i bastun fanns ett litet duschmunstycke monterat ovanför de båda bastuaggregaten. Med ett litet tickande klickljud öppnade munstycket och släppte på vattnet med ett par minuters mellanrum automatiskt. Ur den kom då en fin vattendimma som höll värmen uppe i bastun men också ökade den rejält just när vattnet förångades.

Jag började faktiskt efter en tio minuter eller så känna att det här går fan inte längre... jag var på vippen att få svälja min stolthet och lämna bastun med svansen dinglande mellan benen när kvinnorna plötsligt reser på sig och beger sig ut ur bastun. En av de yngre kvinnorna ser upp på mig där jag sitter ihopsjunken med armarna i kors och stödda mot knäna. Hon ler snällt mot mig och säger hejdå innan hon försvinner och dörren stängs... Jag vill ju direkt flytta ner men är rädd att dom bara svalkar sig och strax är tillbaka så jag sitter kvar på bänken. Jag hör duschmunstycket vid aggregaten åter klicka till och börja ticka frenetiskt medan den släpper på mer vatten och skållhet ånga åter tycks förtära min stackars kropp.

Jag tar mig ner en bänkrad och hör efter en stund att duscharna utanför tystnar en efter en och när ingen kommer tillbaka in tar jag mig ner och ut ur bastun för att svalka ner mig. Jag hör kvinnorna prata medan dom klär på sig i omklädningsrummet intill men jag bryr mig inte för jag är svidande röd i skinnet och det kalla vattnet är bara så underbart skönt... Då hör jag plötsligt en röst bakom mig, "du, jag glömde mitt schampo".
Som ett fån vänder jag mig om och där står en av de yngre kvinnorna i ett badlakan, hon ler och pekar på en schampoflaska som hänger på en krok i duschen som jag står i. Jag räcker generat över den till henne och hon säger tack och går.

När jag hör att det blivit knäpptyst i omklädningsrummet går jag ut och klär på mig innan jag går upp till kompisarna i träningslokalen ovanför. När jag kommer in berättar dom irriterat att dom höll på att bli avvisade först när dom kom för att träna, för... Jag sköt snabbt in - "För att på torsdagarna är det damernas". Dom tittade undrande på mig och frågade hur jag kunde veta det!!! Så jag berättade och dom gapade som fågelholkar innan dom skrattade, men jag såg nog en viss avundsjuka i flera av deras blickar.

Nåja, jag lät damerna från den dagen ha bastun ifred på torsdagarna, men i matbespisningen fick jag både ett och annat leende och även en del roade ögonblinkningar veckorna efter händelsen och jag log tillbaka.

(Yö - Rakkaus On LumivalkoinenYö - Rakkaus On Lumivalkoinen)